En dagmamma till Alfons

Vecka 11

Veckan började med ett besök på Mariagården. Även farmor Karin följde med dit och var med på sångstunden. Alfons är lite reserverad i början på sångstunden och rockar inte loss som han gör hemma. Här är det tryggast att sitta nära mamma! Men efter sångstunden kommer han oftast igång och busar. Här har han klätt ut sig till kung.

När jag öppnade posten så hade jag fått ett brev från Mölndals stad där jag erbjöds en plats hos en dagmamma i området. Trots att jag har väntat på en plats ett tag nu så kändes det lite som en klump i magen när man fick svart på vitt att han fått en plats. Jag känner mig ännu inte redo att lämna bort min lille prins! Får ångest bara jag tänker på att någon annan ska ta hand om honom på dagarna. Men den tiden måste ju komma snart.

På tisdagen var det avslutning på babysimmet och kursen "Fisken". Det var nästan som om Alfons kände på sig att det var sista gången för han var gladare än någonsin och hojtade och skrattade under lektionen. Han älskar verkligen att simma ryggsäck! Nu ska vi inte gå mer på babysim eftersom jag planerar att börja jobba i maj och då kommer inte nästa kurs att vara klar. Får försöka att gå och bada med Alfons själv någon gång så han inte glömmer av allt han lärt sig.

På kvällen var det dags för mig att gå ut på galej för första gången på länge. Mamma, pappa, Putte och jag hade fått biljetter till Chess på Göteborgsoperan. Jag hade sett den en gång för många år sedan, men då var det en lite enklare uppsättning som Varbergs gymnasieskola satte upp. Nu var det riktiga proffs och hela föreställningen var jättebra. Det var dock bara en som jag kände igen och det var en av bröderna Rongedahl som spelade domaren.

Jag på operan.

På onsdagen fick jag hjälp av Alfons med dammsugningen. Han har börjat gilla det mesta som har med städning att göra, bara han får vara med!

Han verkade dock lite låg hela eftermiddagen vilket kanske syns på bilden och när han fick smörgås så ville han inte ha. Vi åkte iväg till Sisjön på kvällen för att handa på Ica Maxi och när vi körde in på parkeringen la Alfons värsta kaskadspyan i bilen. Det kom på bilstolen, sätet och kläderna. Usch! Jätteledsen blev han också. Vi fick gå in på toaletten och torka av honom så gott det gick. Jaha, då var det dags för första magsjukan! Han verkade dock lite piggare senare på kvällen och åt lite grann till kvällsmat så då tänkte jag att han kanske blivit åksjuk.

På torsdagen hade jag bestämt med dagmamman att vi skulle komma dit och hälsa på. Alfons verkade må bra bortsett ifrån att han åt dåligt till frukost så jag ringde inte återbud. Dagmamman bodde i en trea cirka 500 meter ifrån oss. Hon hette Marie och var i 45-50 årsåldern. Alfons var inte det minsta blyg när vi kom dit och gick raka vägen in i lekrummet och började undersöka alla saker. Marie var trevlig och kändes som en bra dagmamma. De andra barnen som var där den dagen var en 3-åring och två syskon som såg ut att vara 3,5-4 år och 6 år. Sedan hade hon också en 2-åring samt två skolbarn som kom ett par gånger i veckan på eftermiddagarna. Hon berättade att hon samarbetade med två andra dagmammor i området. De brukar vara i Fässbergskyrkans lokaler en gång i veckan och en dag i veckan är Marie ledig och då skulle Alfons få vara hos en av de andra dagmammorna. Det lät som ett bra upplägg tyckte jag för då kommer ju Alfons att känna även de andra två dagmammorna lite grann. När vi gick därifrån kändes det mycket bättre!

Alfons fortsatte att äta dåligt även på torsdagen, men var hyfsat pigg. Själv hade jag börjat få en förkylning så vi var mest hemma och tog det lugnt resten av dagen med bara en kortare promenad som avbrott.

På natten var Alfons väldigt orolig. Han vaknade flera gånger och var jätteledsen så vi var tvunga att bära honom som när han var en liten bebis. Sedan var han vaken ett par timmar på natten och ville inte ha välling eller någonting. Framåt morgonen somnade han, men då började jag känna mig magsjuk och fick springa på toa stup i kvarten. Både Alfons och jag var helt färdiga på fredagen och ingen av oss kunde äta någonting nästan. Alfons var sig verkligen inte lik. Det är första gången han är ordentligt sjuk och Bus-Alfons var alldeles borta. Nu ville han bara sitta i mitt knä och han sov säkert större delen av dagen.

En sjuk liten kille.

På eftermiddagen var jag helt färdig. Var både magsjuk och jätteförkyld med feber och frossa och helt slut efter den sömnlösa natten. Ponta kunde inte gå ifrån jobbet eftersom de var en man kort, men som tur var kunde farmor Karin passa Alfons på eftermiddagen. Tusen tack för avlösningen! Hon tänkte gå en promenad med honom hem till sig så jag fick vila, men innan dess skulle vi ge honom lite banan som han faktiskt åt med god aptit. Men så fort han ätit den kom den upp igen så tyckte det var bättre att hon passade honom här. Banan var nog inte det bästa för magen! Resten av dagen fick han bara lite rån och vitt bröd och så klart så mycket vatten han kunde dricka. Han var i alla fall törstig vilket ju är bra!

På kvällen kom Ponta hem, men även han blev dålig på kvällen. Dock så klarade oss jag och Ponta undan kräkningarna som tur var. Vi gick och la oss tidigt alla tre.

På lördagen mådde vi alla lite bättre. Alfons hade slutat kräkas och hade enbart diarré. Han var fortfarande tagen och var inte sig själv. Väldigt lugn och ville mest sitta i knät. Det blev en dag i bingen för att återhämta sig. Ponta fick släpa sig iväg till jobbet ett par timmar.



Sjuklingar

Även söndagen tillbringades mestadels i bingen/soffan. Vi kände oss dock bättre alla tre, men nu var jag jätteförkyld i stället. Föredrar dock förkylning framför magsjuka! Alfons åt fortfarande dåligt. Det blev mest Mariekex, skorpor och lite bebispuréer.

Tråkig vecka detta, men Alfons har i alla fall lärt sig ett nytt ord: sko (fast han säger "ko")