Tillbaka på jobbet

Vecka 29

Efter två veckor var semestern över för den här gången och det var dags att återvända till jobbet. Det började bra med att jag gick till fel avdelning. Det visade sig att jag skulle vara på 230 den här veckan och täcka upp för min kollega Maggan. Väl där så saknades nyckeln till sekreterarrummet som var oförklarligt borta. Som tur var så hade chefen en kopia (vilket hon inte visste, men jag provade alla nycklar i hennes nyckelknippa och hittade en som funkade) så det löste sig till slut.

Efter den första dagen som var lite kaotisk flöt jobbet på ganska bra under veckan. Var dock trött efter jobbet varenda dag så vi gjorde inte särskilt mycket på kvällarna utom att promenera lite eftersom jag försöker komma igång med lite vardagsmotion igen.

Alfons och Pontus umgicks dock en del med Elias, Tom och Ulle under veckan då både Tom och Ulle hade semester.

Killarna rider på en häst i lekparken.

På fredagen åkte vi och badade i Stensjön med dem. Det var härligt väder och nu börjar det äntligen bli någorlunda varmt i sjön så det var skönt att bada. Efteråt åkte vi och köpte pizza och åkte hem till Tom och Ulle där vi intog den på deras uteplats medan småkillarna sprang omkring och busade. Alfons försökte lära Elias att hoppa från sandlådan. Alltid ska han lära honom något bus!

Titta här Elias hur man hoppar från sandlådan!

Först går man fram till kanten...

Så lutar man sig framåt...

Sträcker armarna bakåt...

...och hopp!

Väluppfostrad kille väljer det säkra sättet.

På lördagen var det fortfarande kanonväder och vi var lite badsugna. Ringde och bestämde träff med Louise som var själv med Viktor då Johan skulle på Robbie Williams. Vi träffades på eftermiddagen och åkte till Stensjön för bad och picknick. Alfons visste inte till sig av glädje när Louise packade upp godsak efter godsak. När han och Viktor ätit sig mätta på kakor och ostbågar började de springa omkring och jaga varandra i gräset.

På söndagen var det dags att ge sig iväg på det där IKEA-besöket som vi har pratat om så länge, men har inte vågat oss dit eftersom det är så mycket folk där på helgerna. Den här dagen hade vi i alla fall tur för det var inte alls mycket folk. Vi kunde t o m äta lunch i restaurangen. Sedan införskaffade vi en kötthammare, en såskanna, två fotoramar och en solros. Vi tittade även lite på juniorsäng till Alfons, men köpte ingen. Måste fundera lite till först.

När vi kom hem beslutade vi oss för "möblera om" lite i sovrummet. Vi har i över ett års tid sovit på en madrass på golvet eftersom Alfons ramlade ur vår höga säng när han var bebis. Nu tyckte vi att tiden var mogen för att flytta in sängen igen och det gjorde vi. Ställde spjälsängen mellan väggen och dubbelsängen så att Alfons skulle ha skydd på ena sidan. Nu ska vi börja om på nytt med projektet "Få Alfons att sova i egen säng" som har runnit ut i sanden de senaste månaderna. Ett tag var vi duktiga på att lägga honom i spjälsängen och då sov han t o m hela natten där ett par gånger. På senare tid har det blivit så att han har sovit i vår säng varenda natt, men nu ska vi alltså försöka ta tag i detta. Återkommer om hur det går!

Den här veckan har Alfons umgåtts en del med vår granne Ulla-Britt som har blivit hans nya favorit. Så fort han hör att hon är ute i trädgården säger han "A-Bitt" och vill gå ut. Här har han hoppat upp och satt sig i stolen utanför hennes hus.

SM i bangolf

Vecka 28

Andra semesterveckan var här och det innebar SM-vecka!!! Eftersom det var cirka 115 anmälda till SM skulle man köra med träningsgrupper och det passade mig och Ponta utmärkt. Vi placerade oss i varsin träningsgrupp och därmed hade vi löst barnvaktsfrågan för de tre träningsdagarna. På förmiddagen var det min tur att träna. Det känns inte riktigt som att jag är i form. Tränade med Linda, Roger, Fuskarn, Bernie och alla andra i Gullbergsbro. Vi gick 3 varv och jag låg mellan 25 och 27, inte så bra.

På eftermiddagen var det min tur att passa Alfons och eftersom det var jättevarmt åkte vi en tur till Stensjön och badade lite. Det var inte alls lika kallt som i havet. Skulle tippa på 18-19 grader i vattnet. Alfons vågade sig i ända till midjan och jag vågade t o m doppa mig. Vi träffade Emma med Moa och hennes lilla bebis som hunnit bli 3 månader nu. Det var första gången jag såg den lilla så det var jättekul att träffa dem. Vi har träffats många gånger på öppna förskolan förut. Alfons och Moa lekte lite med en boll i vattnet.

På tisdagen var jag hemma och softade med Alfons på förmiddagen. Vi gick en sväng till lekparken och sedan slappade vi och såg på TV. På eftermiddagen var det träning för mig. Den här dagen gick träningen ungefär likadant som innan. Gick några varv och jag låg mellan 24 och 27. På kvällen gick vi ut och åt på Mr Johansson med norrmännen. Den här gången var nog första gången jag har varit missnöjd med Mr Johansson. De hade väldigt få rätter på buffén så jag bestämde mig för att woka vilket jag normalt inte brukar gilla. Den här gången var det värre än någonsin. När jag fick tillbaka min talrik där jag lagt lax och grönsaker så simmade alltihop omkring i ett hav av olja. Det såg så äckligt ut att jag knappt kunde äta. Åt bara upp laxen och sedan åt jag mig mätt på sallad, glass och frukt. Det var ingen höjdare och sista gången jag wokar på Mr Johansson.

På onsdagen var det tidig träning för mig. Gick mellan 23 och 27. Har kommit ner på en del låga varv, men varvar fortfarande med höga. Efter träningen var det invigning med cider, snittar och levande musik.

Invigning

På kvällen grillade vi med norrmännen. Alfons har blivit jättebra kompis med Kjell och Marve. Så fort han vaknar på morgonen så frågar han efter "Maaaave". Han tycker nog det är kul att vi är lite fler här i huset och det är lite mer liv och rörelse än vanligt.

På torsdagen drog tävlingen igång. Jag började med att köra Alfons till Louise, Johan och Viktor i Lindome på förmiddagen. De hade lovat att passa honom. Jag var lite orolig för detta eftersom det skulle bli en lång dag och Alfons har bara varit själv hos dem en gång tidigare. Då hade han varit ganska ledsen. Men den här gången visade det sig gå riktigt bra. De hade varit ute och lekt med grannbarnen och Alfons hade både ätit bra och sovit middag utan problem. Det känns skönt att det gick bra att lämna bort honom den här gången.

Tävlingen blev en segdragen historia då det var så många startande och inga startgrupper som det var sagt från början. Man fick vänta minst 2 timmar mellan varje varv. Jag tror att jag gick ut lite före 11 första varvet och sista varvet gick jag ut vid 19-tiden. Spelet satt inte alls tyvärr och mina varv blev 27-27-24-28. Hade bland annat problem med kanonen, mosbrickan och fönstret.

Klacken gick bra i alla fall!

På fredagen kom mamma och pappa för att passa Alfons. Jag hittade spelet lite bättre på fredagen och mina varv blev 22-27-24-24. Mina resultat räckte dock inte långt utan jag kom på 6:e plats av de 7 damer som var med. Sedan skulle de 16 bästa av alla damer (damer, oldgirls och damjuniorer) gå vidare till ett cupspel på lördagen), men detta missade jag då jag slutade som nummer 18 (6 slag ifrån cupspel). Jag var inte riktigt nöjd med spelet, men det var nog ungefär vad jag hade väntat mig utifrån träningen. Man hoppas ju dock alltid att det ska gå bättre! Nu har jag i alla fall fått tillbaka min EB-ranking (man försvinner från rankingen när man spelar för lite) och jag ligger 5:a i Sverige på EB av alla damer. Har varken filt- eller betongranking för tillfället så jag skulle gärna vilja spela någon filttävling i sommar. Vi får se om jag hinner och orkar detta.

Ponta åkte ur tävlingen efter första kvalet, d v s efter 2 varv på fredagen. Han slog mig dock med 6 slag (ganska jämnt i familjen). Därför kunde han åka hem och lösa av mamma och pappa som barnvakt. Det hade gått bra med passningen av Alfons även om han varit lite svårsövd. Till slut hade han i alla fall somnat i vagnen.

På lördagen var det riktigt skönt med sovmorgon efter en intensiv vecka. Alfons hade varit uppe jättesent på fredagen och jag trodde inte mina ögon när han trynade till 10:45 på lördagen. Det kan man kalla sovmorgon! När vi vaknat och ätit frukost begav vi oss till Gullbergsbro för att titta på cupspelet. Marve spelade riktigt bra och vann herrklassen. Sedan var det dags att åka hem och ta farväl av norrmännen för den här gången.

På kvällen var vi sugna på lite lördagsmys då vi haft gäster i en vecka så vi åkte till Hemmakväll och hyrde 3 filmer i 1 vecka. På lördagen såg vi "Små citroner gula" som fått väldig dålig kritik, men jag tyckte den var ganska bra. En så kallad feelgoodfilm.

Söndagen fick bli en fixardag. Då alla blommor dött på framsidan fick det bli ett besök på Plantagen och sedan ägnade vi dagen åt att plantera, tvätta, städa och handla. Hann också med en promenad med Alfons. Har verkligen kommit av mig med promenerandet den senaste tiden. Det får det bli ändring på nu! På kvällen slängde vi oss i soffan med den senaste Wallander som var både spännande och lite läskig, mycket bättre än den näst senaste som gick på bio.

Semester vecka 1

Vecka 27

Första semesterveckan och vi var redan på plats i Lennartsfors när vi vaknade på måndagsmorgonen. Tyvärr blev det inget kanonväder, men det var i alla fall tidvis soligt även om det inte kom upp i några riktigt varma temperaturer. Måndagen ägnades åt promenader och kantarellplockning. Hittade en halv liter sommarkantareller som vi sedan stekte till middagen. Smaskigt!

Mamma och Alfons på sommarpromenad



Sommarkantareller

 På tisdagen regnade det rejält på förmiddagen så vi bestämde oss för att åka på en shoppingtur till Töcksfors. Jag köpte ett par jeansshorts i en sportaffär som hade utförsäljning och fyndade även en tunn kofta på Cubus. Eftersom vi åkt till Lennartsfors på söndagen så hade vi inte kunnat stanna i Dahls godisfabrik på vägen upp. Därför tyckte vi att ett besök i en av Töcksfors välsorterade godisaffärer var på sin plats. Det värsta var att de hade så många sorter så det blev en vääääldigt stor godispåse (till Alfons stora förtjusning).

På eftermiddagen var det finare väder så vi kunde ta en promenad ner till sjön. Alfons tycker det är jättekul att kasta stenar och annat i vattnet så det plaskar.

Alfons hann även med att gosa lite med katterna. Nu har han lärt sig att säga Sussi som den ena katten heter. Så fort han vaknade på morgonen började han med att fråga efter Sussi.

Kattkillen

Onsdagen bjöd också på hyfsat väder. Vi vågade oss ner till sjön för att bada, men väl nere så tyckte jag det var så kallt att jag fegade ur. Pontus kastade sig dock i vattnet och även Alfons var i (åtminstone till knäna). På eftermiddagen kom Östen, Britta och hunden Astra till Lennartsfors. Det tyckte Alfons var roligt! Han är väldigt förtjust i både hundar och katter. Östen hade köpt en självgående gräsklippare och den pekade Alfons bestämt på och sa "bil" flera gånger. Det såg ju faktiskt ut som en liten bil.

Alfons leker med Astra

Lite trädgårdsarbete hinner man ju också med

Smultron visade sig vara Alfons nya favorit! Så fort han fått ett smultron pekade han mot vägkanten och sa "mer!"

På torsdagen tyckte vi det var dags att återvända hem. Hemresan blev allt annat än trevlig. Alfons sov inte mer än en halvtimme på hela vägen. Dessutom körde vi på en liten rävunge som rusade ut på vägen där vi körde fram i 90 km/h. Vi hade inte en chans att väja eller bromsa då vi hade bilar bakom oss. Det kändes fruktansvärt att köra på ett djur =(. Har aldrig gjort det förut. När vi närmade oss Göteborg var det rejäla bilköer då det hade skett en bilolycka. Alfons började bli grinig så jag fick offra det sista godiset för att hålla honom någorlunda lugn tills vi slutligen kom hem efter 3,5 timme i bilen.

På fredagen skulle jag på återbesök till sjukgymnasten. Det kändes på sätt och vis lite onödigt eftersom jag inte alls känner av någon yrsel längre, men det var ändå skönt att få bekräftat att jag är helt frisk från kristallsjukan. På eftermiddagen åkte vi till Gullbergsbro och tränade lite inför SM.

På lördagen hade de lovat pangväder och vi hade bokat in en tur till Varberg och Getterön femte vik. Var där redan 11 på förmiddagen. Det var soligt och fint, men väldigt blåsigt så det var inte så varmt på stranden som man skulle kunna tro. Alfons levde i alla fall loppan på stranden och sprang i och ur vattnet och hämtade vatten i sin lilla hink och byggde sandslott med morfar. Vi hade även picknick på stranden vilket var mysigt! Det var iskallt i vattnet så jag nöjde mig med att gå i till knäna med Alfons, men pappa och Pontus badade. Pappa doppade även Alfons i havet, men det gillade han inte!

Glada killar på stranden

Efter några timmar i solen åkte vi hem till mamma och pappa och käkade sallad och pizza. Alfons fick en present i form av ett IFK-ställ. Han har faktiskt inga IFK-kläder innan (bara nappar som han fått av Conny). Så här fin blev han i blåvitt.

På söndagen var det dags att sätta igång med hårdträning inför SM så vi tillbringade eftermiddagen på Gullbergsbro med EB-spel. Gick ett varv som blev 26, men jag har inte riktigt lärt mig de nya banorna än. På kvällen kom norrmännen Kjell och Marve som ska bo hos oss i en vecka. Alfons tyckte det var roligt när vi blev så många i huset. På kvällen grillade vi på altanen och Alfons vägrade gå och lägga sig tidigt. Han börjar också komma in i semester-mode nu, med lite senare läggtider och sovmorgnar. 

Återhämtning

Vecka 26

Efter en vecka i sjuksängen började yrseln ge sig. På måndagen var jag så pass bra att jag kunde sitta upp korta stunder. Det underlättar verkligen att kunna sitta upp när man äter. Att ligga och äta är ingen höjdare. Jag var dock fortfarande ganska yr och hade svårt att gå. Alfons försökte pigga upp mamma med ett dansnummer:

På tisdagen hade jag varit hemma från jobbet i en vecka (det har aldrig tidigare hänt) så det var dags att skaffa ett sjukintyg. Jag hade dagen innan kontaktat min vårdcentral (Krokslätt) och berättat hur läget var och fått en tid till tisdagen. Måste säga att om jag är besviken på akutsjukvården så är jag desto nöjdare med primärsjukvården. De har varit jättebra att ha att göra med nu när jag varit sjuk. Min vanliga läkare hade ingen tid, men jag fick träffa en annan kvinnlig läkare som gav ett väldigt bra intryck. Hon undersökte mig noga genom att göra massor med neurologiska tester. Inte heller hon kunde påvisa några neurologiska symtom och hon ställde också diagnosen kristallsjuka. Jag fick sjukintyg veckan ut och hon rekommenderade också att jag tog kontakt med en sjukgymnast som kunde göra den där manövern för att få kristallerna på plats. Ponta och Alfons var med mig hos läkaren och Alfons var så duktig att han fick välja ett Bamseklistermärke. Bilresan till och från vårdcentralen som jag våndats inför gick mycket bättre än väntat.

Allteftersom veckan gick blev jag bättre och bättre för varje dag. På torsdagen hade jag bokat tid hos en sjukgymnast på Bräcke diakoni (som inte låg i Bräcke utan på Argongatan i Mölndal). Sjukgymnasten var väldigt noggrann och böjde mig i olika vinklar för att provocera fram yrseln som nu hade börjat ge sig ganska bra. Jag fick också ett träningsprogram som jag skulle göra hemma varje dag och så fick jag en ny tid följande vecka.

På torsdagen kunde man se dessa två linslusar i tidningen Mölndalsposten:

På fredagen mådde jag så pass bra att jag vågade mig ut på promenad för första gången sedan jag fick kristallsjukan. Jag tog med mig en uttråkad Alfons till lekparken där han fick gå lös på gungor och rutschkanor. Det tyckte vi båda var jättekul.

 

På lördagen kände jag mig helt återställd från kristallsjukan. Så himla skönt! Jag hoppas att jag aldrig, aldrig får det igen!

På söndagen tyckte vi att det skulle vara skönt med lite miljöombyte efter två trista veckor i hemmet. Jag skulle också ha två veckors semester så vi packade in oss i bilen och styrde kosan mot Värmland. Den här gången provade vi att åka vid 11-tiden trots att Alfons inte brukar sova middag förrän framåt 13. Det funkade dock riktigt bra. Han var nog vaken en halvtimme i början och lekte med min telefon. Sedan somnade han och sov tills det var ungefär en halvtimme kvar. När han vaknade var han lite ledsen så jag satte mig hos honom i baksätet och gav honom en smörgås. Det höll honom sysselsatt den sista biten. En jättebra resa! Jag kände inte alls av någon yrsel trots att sista vägen är väldigt krokig. Medicinerar dock fortfarande med åksjuketabletter.

Alfons fick prova att hoppa på grannens stutsmatta och det tyckte han var jättekul! Vi gick också en promenad ner till sjön och kände på vattnet. Det var kallt! Ändå härligt att komma upp till Värmland och landet när det är sommar.

 

Nu har det verkligen börjat lossna med talet för vår lille kille och han sprutar ur sig nya ord dagligen. Det är så roligt att höra! Han kan nu härma efter det mesta man säger (om det inte är för långa ord). Så fort vi kom upp till Lennartsfors lärde han sig att säga Sussi som den ena av katterna heter. Sedan gick han runt och frågade efter Sussi hela tiden.

Sveriges akutsjukvård ur en patients perspektiv

Vecka 25

På måndagsnatten vaknade jag mitt i natten och behövde gå på toaletten. När jag skulle gå upp höll jag på att ramla in i väggen. Jag var så yr i huvudet! Värre än den värsta fylla... Gick och la mig igen och somnade om. Nästa gång jag vaknade var klockan 5:30 och bara jag satte mig upp i sängen så snurrade hela rummet runt. Låg kvar i sängen tills klockan ringde 6:30 och då gjorde jag ett nytt försök att gå upp. Det gick bara inte! Ringde till Mona och sjukanmälde mig. Tänkte att det nog skulle släppa snart, men det gjorde det inte. Hela dagen låg jag till sängs med den värsta yrsel man kan tänka sig. Bara jag lyfte huvudet från kudden snurrade det och jag mådde jätteilla. Kunde inte äta någonting och när jag skulle gå på toaletten fick jag krypa dit. Det var hemskt.

På eftermiddagen hade det fortfarande inte släppt så jag ringde till vårdcentralen och fick prata med en sjuksköterska där. Jag förklarade hur det låg till och fick rådet att åka till Akuten. Hon tyckte också att jag skulle ringa efter ambulans eftersom jag var så yr att jag inte kunde gå. Detta tyckte vi dock lät lite drastiskt så vi åkte in själva med bilen. Det var dock värre än jag trodde att åka bil med denna yrsel. Som tur var hade jag varit förutseende nog att ta med en spypåse och den kom till användning kan jag säga. När vi kom dit träffade vi min kollega Lotta som hjälpte till att hålla Alfons medan Ponta fick köra mig in i rullstol. Sedan fick jag be om en brits där inne för jag klarade inte att sitta upp i rullstolen. Det visade sig sedan att jag hade åkt till fel sjukhus då medicinakuten på Mölndal stängt för sommaren. Jag skulle i stället ha åkt till Sahlgrenska. Jag kände då att en till bilresa inte skulle gå så de beställde en liggande sjuktransport som jag fick vänta på ett tag. Under tiden fick jag dropp eftersom jag inte kunnat äta något och knappt druckit något under dagen. Ponta fick åka hem med Alfons eftersom vi inte fått tag i någon barnvakt och jag fick klara mig själv. Efter ett tag kom sjuktransporten som tog mig till Sahlgrenska och denna resa gick bra.

Jag kom till Sahlgrenskaakuten vid 17:30 och de satte genast igång att ta prover och EKG som jag inte fick veta något resultat av. Sedan körde en sköterska mig till någon korridor där jag fick ligga tillsammans med en massa andra patienter. Ingen kom och tittade till mig förrän efter 2 timmar. Då kom en sköterska och berättade att det var jättelånga väntetider. Jag fick be henne om hjälp med att gå på toaletten och jag bad också om näringsdryck. Sedan fortsatte den långa väntan. Vid 22-tiden kom mamma och pappa upp för att hålla mig sällskap. Det var skönt att inte behöva vara själv där. Vi fick vänta hela natten och inte en enda gång kom någon för att titta till mig eller informera om väntetiden. Till slut så var klockan 5 och då kom det någon som jag trodde var en läkare och körde in mig på ett undersökningsrum. Det visade sig dock vara en sköterska som meddelade att doktorn snart skulle komma. Sedan dröjde det ytterligare 2 timmar innan läkaren kom. Tidigare har man ju hört skräckhistorier om hur folk får vänta hela nätterna på akuten och nu vet jag att det är sant. Det var ingen bra erfarenhet av Sveriges akutsjukvård.

När läkaren väl kom in så gav han ett ganska bra intryck. Han hade gått igenom mina prover som var normala utom Hb som låg i överkant vilket tydde på uttorkning. Sedan fick jag genomgå ett flertal neurologiska undersökningar och tester och till slut fick jag diagnosen kristallsjuka. Det handlar alltså om kristaller som finns normalt i örats båggångar och på något vänster så hamnar de fel. Detta kan hända när som helst och oftast så kommer det när man sover. Själv var jag lite orolig för borrelia eller TBE och frågade om de hade kontrollerat CRP vilket de inte hade, men läkaren avfärdade det hela med att om man fått någon av dessa sjukdomar så märker man alltid av en hudinfektion innan man får sådana här besvär så den tanken kunde jag släppa. Vad skulle jag då göra för att bli av med kristallsjukan? Jo, jag skulle försöka leva som vanligt så mycket som möjligt och provocera yrseln genom att vara uppe och gå. Det fanns alltså ingen behandling att få. Jag behövde heller inte läggas in utan var fri att åka hem. Om det hela skulle bli värre var jag såå välkommen att söka igen. Som om jag skulle vilja uppleva ytterligare en 14 timmars väntan på akuten.

Så kom nästa utmaning, att ta sig hem från sjukhuset. Jag bad att få bli körd på britsen fram till utgången där pappa väntade med bilen, men det fick jag inte för "det var lika bra att jag kände på hur det var att gå nu när jag var på sjukhuset". Så jag fick gå framåtböjd som en gammal tant medan jag höll i mamma. Väl framme vid bilen baxade de in mig i framsätet och sedan vevade vi ner så att jag halvlåg. Ändå blev bilresan hem jobbig. När jag kommit hem och krupit upp för trappan och släpat mig fram till sängen spydde jag av utmattning. Sedan var det sängläge som gällde resten av dagen.

En trogen vän som håller mamma sällskap i sjuksängen.

Resten av veckan var jag mer eller mindre bunden vid sängen. Ponta och Alfons var snälla och tog hand om mig på bästa sätt. Eftersom jag inte kunde sitta upp fick jag maten serverad på sängen och fick äta så gott det gick i liggande. Att gå upp och provocera yrseln gick bara inte de första dagarna. Mot slutet av veckan blev det lite bättre och jag kunde ta mig ner på bottenvåningen och börja titta på TV och läsa böcker. Då gick tiden lite fortare. Under hela veckan mådde jag väldigt illa och hade svårt att äta. Ponta läste på nätet om kristallsjuka och att åksjuketabletter kunde hjälpa så det provade jag och det tog faktiskt udden av det värsta illamåendet. Konstigt att läkaren på akuten inte tipsade om det. Läste också på nätet att man kunde gå till en sjukgymnast som gör en viss manöver för att få kristallerna i rätt läge igen. Inte heller detta hade läkaren upplyst om. Nu kände jag mig dock för dålig för att lämna hemmet, så jag hade inte kunnat uppsöka någon sjukgymnast ändå.

Vi skulle åkt till Värmland för en stor släktträff, midsommarfirande och firande av Görans 75-årsdag, men tyvärr så missade vi denna baluns. Midsommar fick i stället firas hemma i TV-soffan i ryggläge. Dålig timing! I alla fall så kunde vi kalasa på den första jordgubben som blev klar lagom till midsommar.