Återhämtning

Vecka 26

Efter en vecka i sjuksängen började yrseln ge sig. På måndagen var jag så pass bra att jag kunde sitta upp korta stunder. Det underlättar verkligen att kunna sitta upp när man äter. Att ligga och äta är ingen höjdare. Jag var dock fortfarande ganska yr och hade svårt att gå. Alfons försökte pigga upp mamma med ett dansnummer:

På tisdagen hade jag varit hemma från jobbet i en vecka (det har aldrig tidigare hänt) så det var dags att skaffa ett sjukintyg. Jag hade dagen innan kontaktat min vårdcentral (Krokslätt) och berättat hur läget var och fått en tid till tisdagen. Måste säga att om jag är besviken på akutsjukvården så är jag desto nöjdare med primärsjukvården. De har varit jättebra att ha att göra med nu när jag varit sjuk. Min vanliga läkare hade ingen tid, men jag fick träffa en annan kvinnlig läkare som gav ett väldigt bra intryck. Hon undersökte mig noga genom att göra massor med neurologiska tester. Inte heller hon kunde påvisa några neurologiska symtom och hon ställde också diagnosen kristallsjuka. Jag fick sjukintyg veckan ut och hon rekommenderade också att jag tog kontakt med en sjukgymnast som kunde göra den där manövern för att få kristallerna på plats. Ponta och Alfons var med mig hos läkaren och Alfons var så duktig att han fick välja ett Bamseklistermärke. Bilresan till och från vårdcentralen som jag våndats inför gick mycket bättre än väntat.

Allteftersom veckan gick blev jag bättre och bättre för varje dag. På torsdagen hade jag bokat tid hos en sjukgymnast på Bräcke diakoni (som inte låg i Bräcke utan på Argongatan i Mölndal). Sjukgymnasten var väldigt noggrann och böjde mig i olika vinklar för att provocera fram yrseln som nu hade börjat ge sig ganska bra. Jag fick också ett träningsprogram som jag skulle göra hemma varje dag och så fick jag en ny tid följande vecka.

På torsdagen kunde man se dessa två linslusar i tidningen Mölndalsposten:

På fredagen mådde jag så pass bra att jag vågade mig ut på promenad för första gången sedan jag fick kristallsjukan. Jag tog med mig en uttråkad Alfons till lekparken där han fick gå lös på gungor och rutschkanor. Det tyckte vi båda var jättekul.

 

På lördagen kände jag mig helt återställd från kristallsjukan. Så himla skönt! Jag hoppas att jag aldrig, aldrig får det igen!

På söndagen tyckte vi att det skulle vara skönt med lite miljöombyte efter två trista veckor i hemmet. Jag skulle också ha två veckors semester så vi packade in oss i bilen och styrde kosan mot Värmland. Den här gången provade vi att åka vid 11-tiden trots att Alfons inte brukar sova middag förrän framåt 13. Det funkade dock riktigt bra. Han var nog vaken en halvtimme i början och lekte med min telefon. Sedan somnade han och sov tills det var ungefär en halvtimme kvar. När han vaknade var han lite ledsen så jag satte mig hos honom i baksätet och gav honom en smörgås. Det höll honom sysselsatt den sista biten. En jättebra resa! Jag kände inte alls av någon yrsel trots att sista vägen är väldigt krokig. Medicinerar dock fortfarande med åksjuketabletter.

Alfons fick prova att hoppa på grannens stutsmatta och det tyckte han var jättekul! Vi gick också en promenad ner till sjön och kände på vattnet. Det var kallt! Ändå härligt att komma upp till Värmland och landet när det är sommar.

 

Nu har det verkligen börjat lossna med talet för vår lille kille och han sprutar ur sig nya ord dagligen. Det är så roligt att höra! Han kan nu härma efter det mesta man säger (om det inte är för långa ord). Så fort vi kom upp till Lennartsfors lärde han sig att säga Sussi som den ena av katterna heter. Sedan gick han runt och frågade efter Sussi hela tiden.