På måndagsnatten vaknade jag mitt i natten och behövde gå på toaletten. När jag skulle gå upp höll jag på att ramla in i väggen. Jag var så yr i huvudet! Värre än den värsta fylla... Gick och la mig igen och somnade om. Nästa gång jag vaknade var klockan 5:30 och bara jag satte mig upp i sängen så snurrade hela rummet runt. Låg kvar i sängen tills klockan ringde 6:30 och då gjorde jag ett nytt försök att gå upp. Det gick bara inte! Ringde till Mona och sjukanmälde mig. Tänkte att det nog skulle släppa snart, men det gjorde det inte. Hela dagen låg jag till sängs med den värsta yrsel man kan tänka sig. Bara jag lyfte huvudet från kudden snurrade det och jag mådde jätteilla. Kunde inte äta någonting och när jag skulle gå på toaletten fick jag krypa dit. Det var hemskt.
På eftermiddagen hade det fortfarande inte släppt så jag ringde till vårdcentralen och fick prata med en sjuksköterska där. Jag förklarade hur det låg till och fick rådet att åka till Akuten. Hon tyckte också att jag skulle ringa efter ambulans eftersom jag var så yr att jag inte kunde gå. Detta tyckte vi dock lät lite drastiskt så vi åkte in själva med bilen. Det var dock värre än jag trodde att åka bil med denna yrsel. Som tur var hade jag varit förutseende nog att ta med en spypåse och den kom till användning kan jag säga. När vi kom dit träffade vi min kollega Lotta som hjälpte till att hålla Alfons medan Ponta fick köra mig in i rullstol. Sedan fick jag be om en brits där inne för jag klarade inte att sitta upp i rullstolen. Det visade sig sedan att jag hade åkt till fel sjukhus då medicinakuten på Mölndal stängt för sommaren. Jag skulle i stället ha åkt till Sahlgrenska. Jag kände då att en till bilresa inte skulle gå så de beställde en liggande sjuktransport som jag fick vänta på ett tag. Under tiden fick jag dropp eftersom jag inte kunnat äta något och knappt druckit något under dagen. Ponta fick åka hem med Alfons eftersom vi inte fått tag i någon barnvakt och jag fick klara mig själv. Efter ett tag kom sjuktransporten som tog mig till Sahlgrenska och denna resa gick bra.
Jag kom till Sahlgrenskaakuten vid 17:30 och de satte genast igång att ta prover och EKG som jag inte fick veta något resultat av. Sedan körde en sköterska mig till någon korridor där jag fick ligga tillsammans med en massa andra patienter. Ingen kom och tittade till mig förrän efter 2 timmar. Då kom en sköterska och berättade att det var jättelånga väntetider. Jag fick be henne om hjälp med att gå på toaletten och jag bad också om näringsdryck. Sedan fortsatte den långa väntan. Vid 22-tiden kom mamma och pappa upp för att hålla mig sällskap. Det var skönt att inte behöva vara själv där. Vi fick vänta hela natten och inte en enda gång kom någon för att titta till mig eller informera om väntetiden. Till slut så var klockan 5 och då kom det någon som jag trodde var en läkare och körde in mig på ett undersökningsrum. Det visade sig dock vara en sköterska som meddelade att doktorn snart skulle komma. Sedan dröjde det ytterligare 2 timmar innan läkaren kom. Tidigare har man ju hört skräckhistorier om hur folk får vänta hela nätterna på akuten och nu vet jag att det är sant. Det var ingen bra erfarenhet av Sveriges akutsjukvård.
När läkaren väl kom in så gav han ett ganska bra intryck. Han hade gått igenom mina prover som var normala utom Hb som låg i överkant vilket tydde på uttorkning. Sedan fick jag genomgå ett flertal neurologiska undersökningar och tester och till slut fick jag diagnosen kristallsjuka. Det handlar alltså om kristaller som finns normalt i örats båggångar och på något vänster så hamnar de fel. Detta kan hända när som helst och oftast så kommer det när man sover. Själv var jag lite orolig för borrelia eller TBE och frågade om de hade kontrollerat CRP vilket de inte hade, men läkaren avfärdade det hela med att om man fått någon av dessa sjukdomar så märker man alltid av en hudinfektion innan man får sådana här besvär så den tanken kunde jag släppa. Vad skulle jag då göra för att bli av med kristallsjukan? Jo, jag skulle försöka leva som vanligt så mycket som möjligt och provocera yrseln genom att vara uppe och gå. Det fanns alltså ingen behandling att få. Jag behövde heller inte läggas in utan var fri att åka hem. Om det hela skulle bli värre var jag såå välkommen att söka igen. Som om jag skulle vilja uppleva ytterligare en 14 timmars väntan på akuten.
Så kom nästa utmaning, att ta sig hem från sjukhuset. Jag bad att få bli körd på britsen fram till utgången där pappa väntade med bilen, men det fick jag inte för "det var lika bra att jag kände på hur det var att gå nu när jag var på sjukhuset". Så jag fick gå framåtböjd som en gammal tant medan jag höll i mamma. Väl framme vid bilen baxade de in mig i framsätet och sedan vevade vi ner så att jag halvlåg. Ändå blev bilresan hem jobbig. När jag kommit hem och krupit upp för trappan och släpat mig fram till sängen spydde jag av utmattning. Sedan var det sängläge som gällde resten av dagen.
 |
| En trogen vän som håller mamma sällskap i sjuksängen. |
Resten av veckan var jag mer eller mindre bunden vid sängen. Ponta och Alfons var snälla och tog hand om mig på bästa sätt. Eftersom jag inte kunde sitta upp fick jag maten serverad på sängen och fick äta så gott det gick i liggande. Att gå upp och provocera yrseln gick bara inte de första dagarna. Mot slutet av veckan blev det lite bättre och jag kunde ta mig ner på bottenvåningen och börja titta på TV och läsa böcker. Då gick tiden lite fortare. Under hela veckan mådde jag väldigt illa och hade svårt att äta. Ponta läste på nätet om kristallsjuka och att åksjuketabletter kunde hjälpa så det provade jag och det tog faktiskt udden av det värsta illamåendet. Konstigt att läkaren på akuten inte tipsade om det. Läste också på nätet att man kunde gå till en sjukgymnast som gör en viss manöver för att få kristallerna i rätt läge igen. Inte heller detta hade läkaren upplyst om. Nu kände jag mig dock för dålig för att lämna hemmet, så jag hade inte kunnat uppsöka någon sjukgymnast ändå.
Vi skulle åkt till Värmland för en stor släktträff, midsommarfirande och firande av Görans 75-årsdag, men tyvärr så missade vi denna baluns. Midsommar fick i stället firas hemma i TV-soffan i ryggläge. Dålig timing! I alla fall så kunde vi kalasa på den första jordgubben som blev klar lagom till midsommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar