Förlossningen

Förlossningen startade på söndagen 16 februari. Då hade jag gått 6 dagar över tiden och inte haft några förkänningar över huvud taget. Vi var hemma hos några kompisar i Bifrost när jag vid 17-tiden började känna något som liknade värkar. Det gjorde inte speciellt ont utan var mer som att magen spändes med jämna mellanrum och jag hade svårt att sitta rakt. Vid 18-tiden skulle vi gå hem därifrån och då var det lite värre så jag fick stanna några gånger på vägen hem. Då tänkte jag att det kanske var värkar.

När vi kom hem skyndade jag mig att äta middag ifall jag skulle må för dåligt sedan. Sedan gick jag och duschade och Pontus badade Alfons. Sedan ringde jag mamma och förvarnade att förlossningen kanske var igång. Vi hade innan pratat om att hon ev skulle vara med på förlossningen. (Hon var med när Alfons föddes). Sedan tittade vi på Farmen och då fick jag säkert 5 värkar på en halvtimme. Nu gjorde de ganska ont så jag fick börja andas igenom dem.

Efter Farmen gick jag upp och la mig i extrasovrummet och började använda TENS-apparaten som jag hade hyrt. Den fungerade bra och hjälpte lite grann mot smärtan. Pontus la Alfons vid 21-tiden och under tiden som han höll på med det tilltog värkarna ganska rejält. Jag började ta tid och då var det 6 min emellan och värkarna var ca 50-55 sekunder långa.

När Alfons hade somnat kom Pontus ut och jag sa att vi måste ringa till Karin som skulle vara barnvakt. Hon var i Frölunda och kunde komma hit på 20 min. När hon kommit hit tog vi tid på värkarna igen och nu var det bara 4 min emellan och de var långa, ungefär 1 min. Dags att ringa Förlossningen! Jag ringde själv och fick prata med en barnmorska som ställde lite frågor. När jag fick en värk fick jag lämna över telefonen till Pontus. Barnmorskan sa att vi skulle åka in, men tyvärr var det fullt på Mölndal så vi fick åka till Östra.

Bilresan var riktigt jobbig. Som tur var så var det ju sent på kvällen och bara att köra raka vägen. Det tog kanske 15 min att åka dit och på vägen fick jag nog 3-4 värkar. Vi hittade inte så bra på Östra så vi tog första bästa parkering vid Pressbyrån och började vandringen ca 300 meter upp till Förlossningen. Vägen kändes vääääldigt lång och jag fick flera täta värkar på vägen dit. När vi äntligen kom fram hade vi gått till fel ingång dessutom, men som tur var så stod det två sköterskor där som kunde släppa in oss.

En av undersköterskorna följde med mig in på ett förlossningsrum och sedan kom barnmorskan Kajsa som skulle hjälpa oss. Först skulle de mäta CTG under 20 min. Då hade jag väldigt smärtsamma värkar och klarade inte av att ligga ner utan jag ville stå upp när jag fick en värk. När jag böjde mig framåt försvann bebisens hjärtljud så då blev barnmorskan orolig och ville undersöka mig. Jag hade redan öppnat mig 6 cm, men vattnet hade inte gått. Barnmorskan tog hål på hinnorna så att vattnet gick (det gjorde inte ont). Sedan satte hon en elektrod på bebisens huvud för att bättre kunna hålla koll på hjärtslagen. Som tur var så verkade bebisen må bra.

Nu stod jag nästan inte ut med värkarna, men nu fick jag äntligen ta lustgas. Åh, vad skönt! Lustgasen hjälpte ganska bra, i alla fall blev jag lite lugnare, men jag mådde lite illa och tänkte att jag kanske skulle spy. Efter inte så lång tid började värkarna övergå i krystvärkar och det måste vara den värsta smärta man kan tänka sig innan man får börja krysta. Jag klarade bara av att ta 3-4 andetag av lustgasen fast man fick ta 6-8. Sedan bara skrek jag och ropade på Gud och Satan om vartannat. Efter ett tag sa jag till Pontus och ringa på barnmorskan som hade gått ut. När hon kom in sa jag att det kändes som krystvärkar och hon undersökte mig igen. Jag var helt öppen och kunde börja krysta!

Jag fick ligga på sidan och ha benet i en ställning eftersom jag hade mera ont när jag låg på rygg. Jag klarade att använda lite lustgas i början av varje värk och det kändes relativt lätt att krysta ut honom. Barnmorskan peppade mig också bra och sa till när hon kunde se huvudet och hon sa att han hade mörkt hår. Då kände jag att det inte var så långt kvar och orkade ge allt jag hade. Den här gången var jag ju inte så utmattad eftersom det gick så fort så det gick förhållandevis lätt att föda. Det tog inte mer än kanske 4 värkar innan huvudet kom ut. När huvudet var ute sa barnmorskan att jag inte fick krysta nästa gång utan jag skulle flåsa mig igenom värken. Detta hade vi pratat om på Magplasket och det gick bra att inte krysta. Detta berodde på att bebisen hade navelsträngen runt halsen och de var tvungna att lossa på den först. I nästa värk kom den lille ut!

Bebisen skrek nästan direkt och jag fick honom på mitt bröst. Det var lika underbart som förra gången när jag fick hålla i den lille samtidigt som jag blev av med smärtan. Lukas var lite blek, men inte så farligt. Han fick snart fin färg i ansiktet. Jag fick ha honom på bröstet medan barnmorskan sydde några stygn (det var lindriga bristningar). Det jobbiga var sedan att livmodern inte drog ihop sig av sig själv och jag blödde för mycket. Flera gånger skulle barnmorskan trycka mig på magen och det gjorde så ont! Efter ett tag fick jag en injektion med något läkemedel som jag tror hette Methergin för att livmodern skulle dra ihop sig. Efter det kom de in och tryckte mig på magen med jämna mellanrum och läkemedlet verkade fungera.

Sedan fick vi in den berömda brickan med smörgåsar, varm choklad och t o m blommor. Medan jag åt blev Lukas undersökt och han visade sig vara en stor kille som vägde 4022 gram och var 52 cm lång. (Alfons vägde 3610 gram och var 51 cm när han föddes). Lukas huvud hade blivit lite avlångt p g a att han hade så bråttom ut. Detta skulle snart gå tillbaka enligt barnmorskan. Sedan fick Lukas amma och han hittade tutten direkt och började suga. Vid 4:30 fick vi åka till BB och Ponta kunde åka hem till Alfons. Lukas och jag blev nerbäddade, men inte kunde jag sova. Det var fortfarande för mycket adrenalin i kroppen. Lukas sov dock lite grann så jag kunde i alla fall vila.



Finaste Lukas!



Lukas föddes 17 feb kl 00:51, alltså 7 dagar för sent. Från det att vi kom in till Östra tog det ca 65 min innan han var ute. Från första värken tog förlossningen ca 8 timmar. Detta var verkligen stor skillnad mot min förlossning med Alfons som tog 42 timmar från första värken och ca 8 timmar från att jag kom till sjukhuset tills han kom ut.